Comment on L-Ange-Noir's profile
Comment hidden
Hm... de hängde inte upp alla bidrag och jag skummade bara igenom pärmen med alla bidragen... tyvärr. Du får ta och lägga upp den här! Eller göra ett fansin och sälja det på konvent (brukar du sälja på konvent, btw?).
Mitt tecknarliv? Hm... Det mesta förklarar jag på min blogg (nedan). Där har jag skrivit lite om hur man blir "upptäckt" (det blir man inte) och vilka jobb jag haft och hur jag fått dem. För det mesta handlar det om kontakter, så det är viktigt att skaffa sig uppdrag, göra dem bra, leverera en bra produkt till ett ok pris (inte för lågt och inte för högt) och därefter använda det på sitt CV för att söka nya jobb. Då kommer de rekommendera dig för andra senare, liksom.
Har du gått någon serieskola? Det hjälper för att få kontakter och lära sig hur marknaden fungerar.
Mitt tecknarliv? Hm... Det mesta förklarar jag på min blogg (nedan). Där har jag skrivit lite om hur man blir "upptäckt" (det blir man inte) och vilka jobb jag haft och hur jag fått dem. För det mesta handlar det om kontakter, så det är viktigt att skaffa sig uppdrag, göra dem bra, leverera en bra produkt till ett ok pris (inte för lågt och inte för högt) och därefter använda det på sitt CV för att söka nya jobb. Då kommer de rekommendera dig för andra senare, liksom.
Har du gått någon serieskola? Det hjälper för att få kontakter och lära sig hur marknaden fungerar.
Då var det nog många som deltagit i tävlingen, så de hängde inte upp alla bidrag. Jag kommer att lägga upp serien på min hemsida. Att göra ett fanzin verkar kul, om man inte förlorar för mycket pengar på det. Jag har aldrig gjort ett fanzin förut. Jag tror att man tjänar typ 5 kronor per sålt fanzin om man trycker upp de själv. Problemet är att det är för dyrt att boka ett bord t.ex på SPX, så kostar det 300 kronor per bord. Jag har aldrig varit på något konvent för att sälja. Men jag satsar på SPX13.
Ah just det, jag brukar läsa din blogg. Nä, man blir inte upptäckt bara man har en hemsida med en massa fina bilder. Själv så har jag skickat en massa mejl till många olika barnboksförlag- att jag söker illustratör jobb. Men det funkar inte bra ( de bryr sig inte om mina mejl D: ). På arbetsförmedlingen hittar man aldrig tecknaruppdrag. Jag är förvånad över att många kan leva på tecknandet och få illustratör jobb som inte annonserats ut. Jag har inte gått på någon serieskola. Jag såg att det fanns en serieutbildning som hade samma kurser som jag haft på gymnasiet när jag gick media. Jag antar att Malmös serietecknarskola är som elevernas arbetsförmedling?
Jag tycker att du är modig för att du vågar satsa på manga. Verkar som att många förlag inte vågar ge ut manga längre. Jag funderar mer på icke-manga stilen för att få någonting publicerat, kanske kartago förlag. Har du blivit refuserad nångång? Är det så att om man har blivit känd, så får man oftast alla sina serier publicerade? Förut tänkte jag att göra manga submission till USAs Tokyopop, men förlaget är nedlagt. Behövde du kunna tyska för att samarbeta med tyska Tokyopop?
Ah just det, jag brukar läsa din blogg. Nä, man blir inte upptäckt bara man har en hemsida med en massa fina bilder. Själv så har jag skickat en massa mejl till många olika barnboksförlag- att jag söker illustratör jobb. Men det funkar inte bra ( de bryr sig inte om mina mejl D: ). På arbetsförmedlingen hittar man aldrig tecknaruppdrag. Jag är förvånad över att många kan leva på tecknandet och få illustratör jobb som inte annonserats ut. Jag har inte gått på någon serieskola. Jag såg att det fanns en serieutbildning som hade samma kurser som jag haft på gymnasiet när jag gick media. Jag antar att Malmös serietecknarskola är som elevernas arbetsförmedling?
Jag tycker att du är modig för att du vågar satsa på manga. Verkar som att många förlag inte vågar ge ut manga längre. Jag funderar mer på icke-manga stilen för att få någonting publicerat, kanske kartago förlag. Har du blivit refuserad nångång? Är det så att om man har blivit känd, så får man oftast alla sina serier publicerade? Förut tänkte jag att göra manga submission till USAs Tokyopop, men förlaget är nedlagt. Behövde du kunna tyska för att samarbeta med tyska Tokyopop?
Nej, du tjänar knappt nått på fansin, så det blir ju ett minusprojekt att åka på konvent och sånt. Jag har tryckta böcker med mig, och då tjänar man mer och det betalar ofta inträde och resa och sånt.
Men jag tycker inte att det ska få dig att avstå. Som sagt är det genom kontakter man får jobb, inte genom Arbetsförmedlingen eller genom mail till ställen. Om du känner folk i branschen, visar dig trevlig och ödmjuk men duktig, så får du kontakter som kan vara guld värda. Så även om det blir ett minusprojekt att åka på konvent, så kan det löna sig tre gånger om när du väl fått ett jobb genom de kontakter du knöt på mässan. Tänk på det...
Ja, serieskola är bra som kontaktnät. Ofta får serieskolornas lärare uppdrag från olika ställen som de slänger på sina elever. Det är ett sätt att få jobb.
Jag tror inte att det är stilen som är grejjen. Jag tror att de inte vågat satsa på oss inhemska tecknare för att vi inte varit redo, men nu finns det några som är. Men man måste vara redo att jobba för det. Jag fick ha ett japanskt tempo för att bli klar med t.ex. Mjau! (dvs. knappt någon fritid i 8 månader).
Det är en sak till man måste klara av, att bli refuserad. Jag har fått nej en massa gånger (tror inte ens jag räknat dem... kanske 10-20 eller nått) men varje "nej" gör mig mer bestämd och får mig att jobba hårdare. Inte lägga av, som en del andra gör (då har man ju inte satsat allt!). Men sedan tänker jag på historierna om andra kända personer som blivit refuserade. Stieg Larsson som gjort "Män som hatar kvinnor" blev refuserad en massa, och idag är hans böcker världskända! Dostojevskij som gjorde "Brott och straff" blev refuserad över 20 gånger! (Idag är han bok en av de mest lästa i hela världen)
Så, allt handlar om kontakter och att våga satsa allt. Det lönar sig inte att ge sin in på detta och bara gå halva vägen...
Men jag tycker inte att det ska få dig att avstå. Som sagt är det genom kontakter man får jobb, inte genom Arbetsförmedlingen eller genom mail till ställen. Om du känner folk i branschen, visar dig trevlig och ödmjuk men duktig, så får du kontakter som kan vara guld värda. Så även om det blir ett minusprojekt att åka på konvent, så kan det löna sig tre gånger om när du väl fått ett jobb genom de kontakter du knöt på mässan. Tänk på det...
Ja, serieskola är bra som kontaktnät. Ofta får serieskolornas lärare uppdrag från olika ställen som de slänger på sina elever. Det är ett sätt att få jobb.
Jag tror inte att det är stilen som är grejjen. Jag tror att de inte vågat satsa på oss inhemska tecknare för att vi inte varit redo, men nu finns det några som är. Men man måste vara redo att jobba för det. Jag fick ha ett japanskt tempo för att bli klar med t.ex. Mjau! (dvs. knappt någon fritid i 8 månader).
Det är en sak till man måste klara av, att bli refuserad. Jag har fått nej en massa gånger (tror inte ens jag räknat dem... kanske 10-20 eller nått) men varje "nej" gör mig mer bestämd och får mig att jobba hårdare. Inte lägga av, som en del andra gör (då har man ju inte satsat allt!). Men sedan tänker jag på historierna om andra kända personer som blivit refuserade. Stieg Larsson som gjort "Män som hatar kvinnor" blev refuserad en massa, och idag är hans böcker världskända! Dostojevskij som gjorde "Brott och straff" blev refuserad över 20 gånger! (Idag är han bok en av de mest lästa i hela världen)
Så, allt handlar om kontakter och att våga satsa allt. Det lönar sig inte att ge sin in på detta och bara gå halva vägen...
Bra info jag har fått. Jag har ingen möjlighet att gå i en serieskola, så konvent blir det för mig för att skaffa kontakter och kanske nya vänner xD. *thumbs up*.